ANNONS

Under hösten har många av mina vänner hyllat och delat recensioner av den nya tv-serien An African City, en berättelse om 5 afrikanska kvinnor från västvärlden som återvänder till ”The motherland”. Serien har bland annat jämförts med den amerikanska serien Sex and the city om 4 singelkvinnor i New York. Eftersom att jag sett många avsnitt från den amerikanska serien och även båda filmerna, visste jag att det här var något för mig.

( Bildkälla: google)

Jag läste  på lite om serien men det som fångade mig var kvinnornas vackra modeskapelser och accessoarer. Och nu, flera månader senare har jag äntligen sett första avsnittet och längtar till kommande helg då jag kommer att ha en egen maraton av serien. Det är inte omöjligt att jag kommer att ha sett hela första säsongen. Om ni inte sett denna serie, tycker jag att ni bör göra det. Vem vet? Vi kanske kan skapa ett eget diskussionsforum här på African Entertainment. Ni som redan sett första säsongen, jättebra för er, men håll det till er själva. No spoilers please!

( bildkälla: google)

Som ni märker tycker jag redan om serien, fast jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig. Men jag anser att serien ska hyllas, bara genom att den existerar. Anledningen till det är att jag med rötter i Benin, vet att bilden av den afrikanska kontinenten inte enbart är det som syns i media.  Det är inte enbart misär, fattigdom, krig och allt annat som vi varje dag matas av diverse nyhetsrapportering. Därför tycker jag att det är viktigt att se denna sida av Afrika, där även vi kan skapa en African sex and the city. Att vi också har modekläder, kärleksdrama och annat som hör livet till. Det som skiljer oss är våra kulturella skillnader och erfarenheter.

Jag tror även att många kan relatera till personligheterna och berättelserna i serien. Särskilt vi unga som bor i Europa och har familj och vänner kvar i hemlandet. Men jag kan tänka mig att serien har fått kritik då det i grunden är västerländska kvinnor med västerländska värderingar och tankesätt. Och att man kan provoceras av det.

Jag känner mig redan träffad efter första avsnittet där en av tjejer anländer med flyget hem, då mina föräldrar bor kvar i Benin, och jag har en sex veckors resa att se fram emot till sommaren. Yey! eller? Resan hem innehåller ju även enorm kulturkrock, utanförskap och ibland ensamhet. But there’s no place like home.

 

ANNONS