Prinsessan Estelles Kulturstiftelse har presenterat årets konstnär på Kungliga Djurgården i Stockholm: Yinka Shonibare – en av världens just nu mest uppmärksammade och framgångsrika konstnärer. Detta blir det tredje verket i den permanenta skulpturpark som stiftelsen tillsammans med Kungliga Djurgårdens förvaltning etablerar i Rosendalsområdet.

Shonibares skulptur kommer att invigas den 2 juni, och fram till den 25 september kommer olika konstpedagogiska program och events att erbjudas i samarbete med andra institutioner. Bekräftade samarbetspartners 2022 är: Brittiska Ambassaden, Drottningholms Slottsteater, Etnografiska Museet, Handelshögskolan, Konstfack, Liljevalchs, Moderna Museet, Nationalmuseum, Nigerianska Ambassad.

Un Ballo in Maschera (A Masked Ball), 2004
Producerad i samarbete med SVT Fiktion
och Moderna Museet, Stockholm.

Yinka Shonibare föddes i London 1962, växte upp i sin familjs hemland Nigeria, återvände sedan till Storbritannien för att studera på konstskola och har sedan tidigt 90-tal haft en enastående karriär. CBE är en titel som Shonibare lagt till sitt namn för två år sedan, då han utnämndes till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Det här är bara en av många prestigefulla utmärkelser han erhållit sedan nomineringen till Turnerpriset 2004. Shonibare är medlem av the Royal Academy i London, han finns representerad i flera av vår samtids viktigaste konstsamlingar och har dessutom deltagit i Venedigbiennalen, documenta XI, samt utställningar på ledande museer världen över.

Nelson’s Ship in a Bottle, 2010
Foto: Stephen White & Co.

Vad Yinka Shonibare blivit känd för är arbeten i olika tekniker; måleri, foto, performance, film och skulptur, där han utgått från västerländsk konsthistoria för att utforska begreppen kulturell och nationell identitet. Hans signaturmaterial är det färgsprakande batiktyg som betraktas som genuint afrikanskt trots att det har ett helt annat ursprung. Tygerna är i själva verket inspirerade av indonesisk design, massproducerade av holländare på 1800-talet som sålde dem vidare till europeiska kolonier i Västafrika. Där blev textilierna mycket populära vilket ledde till att de på 1960-talet ironiskt nog blev en symbol för afrikansk strävan efter frigörelse och självständighet.

Shonibare, som kallar sig en ”postkolonial hybrid”, tycker att den pseudo-afrikanska bomullsbatiken kan ses som en metafor för migration. ”Materialet har en förmåga att vara holländskt, indonesiskt och afrikanskt på samma gång. För mig är tygerna en symbol för tvärkulturella förbindelser”, säger Yinka Shonibare.


De flesta kulturer har utvecklats ur flera, människor är mångfacetterade, och därför är det angeläget att utmana stereotypa föreställningar om etnicitet. Vi hoppas att Yinka Shonibares nya skulptur och de kringaktiviteter som kommer att arrangeras ska inspirera till många spännande samtal och insikter.”, säger Sara Sandström Nilsson, verksamhetsledare för Prinsessan Estelles Kulturstiftelse.

The Swing (after Fragonard), 2001
Foto: Stephen White & Co.

/Africanent.se